One Of The Lost Ones...

save me...

2012-01-08T19:45:00.001+01:00

När en låt beskriver en............

it's back.............

2012-01-08T15:16:00.002+01:00

Jag vill bara bort. Bort från det som kväver mig. Få känna att själen blir befriad. Men just nu har man så mycket som hänger över en.
Skola
Ångest
Skola
Ångest
Skola
Ångest

Den kreativa sidan inom mig bara skriker, om jag bara kunde släppa allt. Idéerna svämmar över, men dras snabbt tillbaka.
All min energi går åt till att inte bryta ihop helt. Då blir allt annat liggande.

Bästa julklappen någonsin!!!!!!!

2011-12-26T13:06:00.003+01:00

Det var det här jag vann!
Videon på min reaktion när jag öppnade paketet kommer inte att läggas upp! Men jag blev jäkligt glad :)

På kortet står där (om det nu är otydligt);
"Hej Ellinor!
Grattis till dina smycken!
Hoppas du får mycket glädje av dem :)
Kram! /Anette"

O______________O

2011-12-18T12:53:00.003+01:00

fan vad jag är lycklig just nu! tänk att en sådan liten sak kan göra en så lycklig.
Mina händer skakar, tårarna rinner. Jag vet att jag överreagerar, men det känns så starkt.

Episkt äventyr

2011-12-10T19:45:00.002+01:00

Jag har gåshud så att det gör ont. Ljuvliga melodier är något av det bästa mot depression. Beroendet växer, mina öron hör det ljuvligaste av ljud. Tårarna faller, men leendet hade inte kunnat bli större. Framtida noveller och dikter är ett måste!
Hoppas att den här berg-och-dalbane turen aldrig tar slut \m/

klagosång

2011-11-18T19:26:00.002+01:00

ångestångestångestångestångestångestångestångestångestångestångest
*puff*
panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik
*kollaps*
skuldkänslor
ångestångestångestångestångestångestångestångestångestångestångest

så har det varit den här veckan och inte fan går det över

Det var det

2011-11-17T17:39:00.002+01:00

Då har det faktiskt hänt. Inget hopp finns kvar. Jag orkar inte med det längre.

Det kunde ha varit så lyckligt...

2011-11-16T20:55:00.003+01:00

Jag ber aldrig om hjälp. Inte när det gäller något egentligen. Det känns bara dumt och onaturligt. Jag lider hellre i ensamhet. Men under vissa dagar och kvällar värker det på insidan. Något gnager, till och med ropar. Det slutar oftast med att jag antingen skär mig eller slår mig själv. Båda lika effektiva.
Under helgen som har varit kunde jag åtminstone ha låtsats vara glad. Men jag hatar att ljuga, speciellt för den person jag bryr mig mest om. Men allt jag gör är att såra henne. Är det verkligen värt det? Att efter varenda gång hon har försökt muntra upp mig se henne i tårar? Jag vill inte fortsätta ljuga.
Det här går djupt. Jag gräver ner mig själv i förtvivlan. Jag kommer aldrig att kunna säga det till henne ansikte mot ansikte. Jag får till och med tårar i ögonen nu när jag sitter och skriver. De där ögonen och tårarna som långsamt rinner nerför hennes kinder. Som knivar i hjärtat.
Jag är så ledsen för allt. Jag vill inte vara i det här livet längre.

Efter den mörkaste natten

2011-11-06T14:54:00.002+01:00

Igår kväll/natt hände det. Jag visste att det skulle hända, frågan var bara när.
Den här gången lämnade det ett märke, större än någonsin förr.
Rösterna och känslan var där.
Jag har börjat se saker igen. Inga onda energier den här gången. Bara nyfikna goda.
Det är svårt att koncentrera sig. Jag känner mig så invalid. Paranoid och svag.

Vad dagen hade att bjuda på

2011-11-03T23:24:00.002+01:00

Det gick bra idag, bättre än jag trodde.
I slutändan var jag inte så nervös.
Men jag ska inte hoppas på för mycket än.
Att leva i en fantasivärld är vad jag gör bäst, men det här är högst verkligt.
Jag hatar att inte veta.
Att inte veta skrämmer mig.

Hjärtat slår

2011-11-02T13:04:00.002+01:00

Just nu är jag nervös... väldigt nervös.
Vad kommer att hända?
Jag hatar att inte veta.
Som vanligt har jag tänkt mycket på hur det kommer att bli.
Så här långt har allt varit positivt, men det är nog bara önsketänkande.
Jag vill att det ska bli mer. Jag vill verkligen tro att det blir det.

Dagen efter

2011-11-01T15:02:00.002+01:00

Dagen efter den stora dagen.
Det var så avslappnande och lugnt. Natten omfamnade mig i dess kalla och trygga armar.
Jag kände en bekant närvaro. Jag var rädd för att öppna ögonen. I den stunden ville jag bara försvinna och följa med den underliga kraften i rummet. Jag grät och jag vet nu att vad jag än gör, kommer jag aldrig känna något hopp om en ljusare morgondag.
Allt är bara täckt i mörker.

Samhain!

2011-10-31T16:20:00.004+01:00

Idag är det Samhain!
Den dag jag har väntat på hela året. Då Slöjan mellan världarna är som tunnast och då mina förfäder får vandra fritt. Det ligger ett sådant speciellt lugn i naturen. Allt är så harmoniskt. Jag skrev klart min ritual idag och jag hoppas innerligt att den kommer att funka. Jag kan behöva börja om just nu och börja se saker mer positivt.

Innan kvällens sömn

2011-10-29T22:57:00.003+02:00

Jag förstår allt klart nu.
Jag är tillbaka där jag startade för nästan ett år sedan.
Samma känsla, samma sorts hjälplöshet.
Men vad trodde jag egentligen?
Jag är så värdelös och självisk.
De säger det inte rakt ut, men jag kan se det på dem.
Under åren har jag blivit rätt duktig på det.
De har gett upp hoppet om mig.

Morgonen

2011-10-29T12:40:00.002+02:00

Jag vaknade idag och allt var tomt.
Tankarna dök inte upp som dem brukade göra.
Istället var där ingenting.
Jag blev rädd.
Det är nu det börjar.
Jag känner ingenting, jag låter tårarna komma.

Inte igen

2011-10-28T19:58:00.002+02:00

Det är lov. Lite bitterljuvt faktiskt. Det här året är jag helt ensam.
Det skrämmer mig.
Jag känner att jag kommer att ätas upp inifrån.
Ingen verkar bry sig. Inte ens jag bryr mig om mig själv längre.
Det är sårande att veta att den person man har anförtrott sig åt inte längre verkar bry sig.
Men som sagt, man kan aldrig helt lita på någon. Det gör bara ont.

Dikt

2011-10-27T10:03:00.002+02:00

Ensam är jag lämnad
Mörkret är mitt sällskap
Det på insidan visar sig snart
Jag fruktar för de kommande tårarna
De kommer att bränna
Hårdare än förut

Huh!

2011-10-26T19:49:00.002+02:00

Varför känns det så här? Jag vet att det inte borde göra det. Jag vill att det ska försvinna så att jag kan gå vidare i mitt liv. Men ändå...
Det är inte rätt. Det som jag känner inom mig. Allt kommer att ramla ihop om jag säger något.
Ramla som ett korthus.
Det kvittar egentligen, mitt hjärta kommer att krossas vilket som.

Årets Halloween soundtracks

2011-10-24T19:46:00.001+02:00

Topp 5

5.

4.

3.

2.

1.

\m/

2011-10-22T20:06:00.003+02:00

Det hade inte kunnat bli mer spontant!
Yes!
Efter fem år av beundran ska jag äntligen se dem live!
Att min bästa vän och syster ska med gör det hela ännu mer fantastiskt!
Lund och Arch Enemy, here I come!

Varför?!

2011-10-22T13:01:00.003+02:00

Fan, varför blir det alltid så?!
Så fort en liten positiv sak händer mig kommer det femtioelva negativa saker tillbaka.
Jag är så jävla trött på det!
Jag har börjat må dåligt igen, något river på insidan. Jag sitter här och gråter utan anledning. Tvånget att skada mig själv blir starkare. Rösten är tillbaka. Känns som en sten i bröstet. Svårt att andas. Och där är det, tomheten.
Jag sitter här ensam och fruktar den kommande natten.
De kommer aldrig att lämna mig ifred...

Äntligen!

2011-10-21T12:34:00.002+02:00

Äntligen! Efter fem dagar har det äntligen hänt. Och nä, jag har inte blivit galen än, men igår var det jäkligt nära. Att gå omkring som en zombie är inte en trevlig upplevelse.
Men det är inte bara för sömnen som jag skriker ut "äntligen!".
Jag har upplevt den sortens ångest som jag har saknat. Ångesten över att ha för mycket att göra i skolan. Det känns så skönt. Precis vad jag behöver just nu.
Hoppas att mardrömmarna kommer att handla om mitt historiearbete istället för någon som slår ihjäl mig med ett järnrör.

Femte dagen

2011-10-20T17:24:00.002+02:00

Femte dagen utan sömn.
Jag har börjat vänja mig vid det nu. Gäspa var femte minut, inte kunna tänka klart, vara paranoid, få smärre blackouts, vara överkänslig osv.
Den här natten tänker jag inte ens försöka sova. Det är bara deprimerande.
Kanske är jag orolig för vad som ska hända. Den tredje november.... *suck*
Jag tänker egentligen inte på det, men det finns där under ytan.

Sömnlös

2011-10-19T08:31:00.002+02:00

Det här var den tredje natten jag inte har kunnat somna. Mardrömmarna förföljer mig, likt ett rovdjur som jagar sitt byte tills det ger upp. Antingen av utmattning eller så inser den att det är dags att dö.
Tankar, känslor, det finns så mycket som jagar mig. Kanske är jag spänd på vad som ska hända om några veckor, eller så är jag rädd att det går åt helvete. Som vanligt är det det sistnämnda.
Kanske inte riktigt rädd ännu, men snart.
Hur ska man vara egentligen? Självsäker, rättfram, snäll, tyst.... jag vet inte.
Jag får fundera vidare.

Dröm

2011-10-16T17:19:00.003+02:00

Inatt hade jag en dröm.
Jag svävade omkring i luften och hamnade i folks hem. Jag svävade från rum till rum. Nästan helt osynlig. Men då såg någon mig...
Jag gick nerför trappan och såg några av mina klasskamrater och föräldrar sitta vid köksbordet. De var besvikna på mig och sa att jag inte längre fick göra det som kändes bäst. Att sväva.
Jag blev så arg att jag började skrika. De skrek tillbaka och jag slog in deras huvuden. Då reste de sig igen. Jag grät och skrek åt dem att sluta.
Till slut sprang jag upp till mitt rum och låste dörren. De bankade på den och jag höll för öronen för att stänga ute oljudet.

Allt har varit så tomt hela dagen. Det har ingen betydelse längre.

Vad natten kan frambringa

2011-10-15T17:16:00.002+02:00

Det har varit fullmåne fyra dagar i rad nu. Månljuset har reflekterats så fridfullt i min ögonvrå. Gudinnan håller ett vakande öga över oss. Det är en sån här stund som är heligast.
Jag har ägnat många av mina år åt att reflektera. Det följdes så klart av ensamhet. Och det är nu det gnager som värst.
Men vad ska man göra? Det här är livet man har valt.
Man vill tro att man inte är ensam, men när stunden väl är inne så finns där ingen för en. Hur mycket man än vill tro det. Då har man bara sitt eget sårade jag.
För mig är den här sidan allt jag har. Inte ska jag tro att någon alltid kommer att vara där. Det skulle bara göra ännu mer ont.
Istället har jag bara natten. Det är i natten min sårade sida vågar visa sitt sanna jag.

I höstmörkret

2011-10-13T19:37:00.003+02:00

Elane - Nen Ar Tasar - You See

Estatic Fear - As Autumn Calls

Adrian von Ziegler - Nevermore

Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag lyssnar på Nevermore. Jag kommer aldrig att glömma tårarna eller hur hon sjönk ihop i min famn...

Nightwish story... 2

2010-02-03T10:53:00.009+01:00

Listen and see.

The Poet And The Pendulum is in my reach. He the one in my dreams.

He, the Stargazer with eyes on the White Night Fantasy.

In my dream, not so long ago, my eyes were clouded by the Ghost Love Score.

I got swept away, in an everlasting symphony. I was Walking In The Air, seeing the Beauty And The Beast and the land of the Amaranth. Breathtaking were my journey, from the Sahara to the Meadows Of Heaven.

I woke up in the Dead Gardens, far Away from home. Then he took my hand, led me to where the Angels Fall First and showed me the Dead Boy's Poem.

I knew my heart belonged here, in this Ever Dream.

I was filled with Wanderlust, and it took me Over The Hills And Far Away.

But now my Poet, we are Two For Tragedy.

And for hope I'd give my everything.

Sometimes a dream turns into a dream.

But tonight my heart will be Forever Yours.

Nightwish story...

2010-01-17T12:29:00.007+01:00

On the Elvenpath I'm walking to find The Poet And The Pendulum and the Beauty And The Beast.
On this Planet Hell we all know that Angels Fall First and that is the End Of All Hope.
We are seeing the Sleeping Sun and we are feeling the White Night Fantasy.
The Riddler will send us out to find the Devil & The Deep Dark Ocean.
There we will find the Dark Chest Of Wonders and the hidden Amaranth.

My love, we will all Live To Tell The Tale about the Last Of The Wilds and the Dead Boy's Poem.
Tonight I Wish I Had An Angel so I could find Whoever Brings The Night.
Soon there will be 7 Days To The Wolves and they will howl in the Lagoon.
The Siren is hearing the Cadence Of Her Last Breath and the Wishmaster is Slaying The Dreamer.

I Feel For You my Ocean Soul and I will always love you in this Ghost Love Score.
We are Two For Tragedy and we will come to Bless The Child.
You are calling me Nemo, my sweet little Eva.
And we will always live on the Meadows Of Heaven.

This is the beautiful world of Nightwish.

Vintermörker

2010-01-17T12:12:00.003+01:00

I den här annalkande vintern
Fryser mina tårar mot min kind
För nu står jag här
Och våndas i detta miserabla mörker
Det omsluter, griper tag i det sista av mitt hopp
Du, som en gång åsamkade mig den här smärtan
Ditt anlete är blott en villfarelse
Jag dväljs i ett land av sorg
Ty du var den som fick mitt hjärta att slå...

Anette Olzon live at Suomi Safari

2009-08-21T18:20:00.009+02:00

So I went to Suomi Safari even if it took 5 hours to get to Stockholm and 8 hours to get home...
But it was worth it!

I met a guy that I had been talking to for over a year, and since we have the same music taste he also wanted to see Anette sing.

Before the show we walked around in Stockholm and looked in different stores.
I bought some Nightwish merchandise and a Tarja Turunen CD...

We got to the stage about an hour before the show started. The stage were badly placed and people almost stood in the middle of a road.

The orchestra started playing and it was fantastic to see an orchestra playing live because I love classical music so that was something extra.

There were also other "celebrities" and I heard Frida Hyvönen sing and I really liked it!

Then finally Anette came on stage and she had this BIG smile on her face:)

I was so nervous and that's why the pictures are a little "blurry".

The orchestra started playing and I recognised the song and started to scream.

"OMG she is singing Kuolema Tekee Taiteilijan!!!!!!!!!"

I have always loved that song and when I heard it from Anette... I almost couldn't breath...

And at the end of the song it started to rain and that was the perfect ending...

Then she came out again and all the background singers came out so I almost knew that they were going to sing Meadows of Heaven.

When the orchestra started to play I got tears in my eyes...

And when Anette started to sing...There are no words for how happy I was at that time...

Introduction

2009-06-03T20:58:00.001+02:00

Hej alla dödliga!

Det här är en musik/dikt/dagboks blogg. Här kommer jag att skriva vad jag tänker, känner osv.
Inslag av depression och och ångest kan förekomma!